Everything changes..
Som någon sa, att livet förändras hela tiden. En lycka förblir inte alltid lycka, den kan rentav bli till sorg en dag. Även det vackraste på jorden vissnar till slut.. Solens strålar kvävs av de gråaste av moln på himlen. Regnet blir till tårar på våra kinder.
Jag minns den dag vi möttes för första gången du och jag. Så olika, men ändå så lika på något sätt. Vi blev som EN , med drömmar om framtiden. Jag var så lycklig då, ville inte att det skulle försvinna. Vad hände med oss två? Vi är som främlingar i natten, två själar som sakta men säkert lämnar varandras liv. Kommer det någonsin att bli som förr? Trots att vi pratar ibland verkar orden så svala, vågar jag lita på dig? Tänk om.. Tänk om det är över?
Jag vill att vi ska bli som EN igen. Den äkta glädjen kommer från våra hjärtan! Det är inte framtvingade ord bara för att vi MÅSTE låtsas att allt är som förr.. Eller är det nu man måste inse att även de vackraste blommor en dag vissnar och försvinner?
"I can live without you but, without you I'll be miserable at best"
