Akvariefiskarna :)
I min familj bor det , förutom oss tvåbenta, ett antal fyrbenta (katter, kaniner & hundar) och vingbenta (zebrafinkar). Men det finns ju också dem som inte har några ben alls, iaf inga att gå med. Det är akvariefiskarna, och dom tänkte jag berätta om här.
Akvariet är ca 2 år gammalt, modellen heter Juwel Rio och rymmer 240 liter. Växter i akvariet är vallisneria och 2 andra växter som jag glömt namnet på. Dekorationer består av en liten trädrot, ett sjunket skepp, en liten bro och ett litet hus.
Herr Alg-uppätare
Denna stora herre fick jag ta över från en bekant som hade haft honom i flera år ,men en dag gick hans akvarium sönder och fiskarna blev hemlösa. Då fick dom flytta till min familj. Förutom Herr alguppätare så flyttade det in en familj sorgmanteltetror, 2 feta praktbotior, 1 hästnosmal " Masken Max", 4 guldfiskar (bor numer i en stor damm) 3 scalarer (som ej finns längre) + några neontetror.
Herr alguppätare har haft många ägare innan min familj fick ta över honom. Ingen vet hur gammal han är, men minst 10 år är vi säkra på att han är.
Hästnosmalen "Masken Max"
När jag fick ta över denna fisk och fick se hur han såg ut höll jag på att flyga rätt upp i taket! Avlång, smal och med prickar längs sidorna. Min första tanke var: bits den?
Det tog dock inte lång tid innan jag ändrade uppfattning. Hästnosmalen är en mycket skygg fisk som gömmer sig i sanden på akvariets botten om han blir skrämd, något som jag mycket väl har märkt när det gäller Max. Första tiden låg han under gruset flera veckor i rad, och eftersom vi då inte visste något om artens förmåga att gömma sig så trodde vi ett tag att han var död.
Men sedan började han komma fram allt oftare. Till slut var han så trygg i sin miljö att han var ovan gruset dygnet runt i flera månader. Nu har han bog blivit skrämd eller något, för nu gömmer han sig åter igen under gruset. Men han stack i alla fall upp huvudet ur sanden i går så jag vet att han lever.
Max är sådär ful-söt, men mycket charmig och jag gillar verkligen honom :)
Praktbotior
Ja, som sagt fick jag dessa fiskar tillsammans med ovanstående fiskar. Dessa två är ganska stora, särskilt om man jämför med hur små praktbotiorna är i djuraffären. Den största är 15cm och den andra är 7cm. Någon sa till mig att fiskens längd i cm motsvarar dess ålder i siffror. Med andra ord är dessa två 15 och 7 år gamla.
Något lite kul med praktbotior är att dem ger ifrån sig knäppljud emellanåt. Om man är tillräckligt nära akvariet kan man till och med höra deras knäppande läte :)
Sorgmanteltetror
Detta är en grå-svart fisk som är ganska oansenlig, men ganska trevlig ändå. Dem lever i stim, precis som andra tetra-arter gör.
Slöjstjärtar
I akvariet bor också två slöjstjärtar, en helt orange och en orange med svarta och vita fläckar.
Neontetror
Nu har vi inte många neontetror tyvärr, och dom vi har nu är gamla och "slitna". Vi får nog snart införskaffa ett nytt litet stim.
Scalarer
Scalaren är nog min favoritfisk, dom är så roliga eftersom dom verkar ha sån koll på vad som händer i omgivningen. Särskilt min egna scalar, som jag bara "råkade" köpa med mig när jag var inne i djuraffären för något år sedan. Denna buse är vit med svarta fläckar på ena sidan, och på andra sidan svart med vita fläckar. Det ser lite kul ut :) Den andra Scalaren är min mammas, och han är något äldre. Men dem är bra vänner och håller ihop hela tiden :)
Ancistrusarna
Det här är en mal-art som är betydligt mindre än gibbicepsen, men ancistrusar är mer aggressiva och revirhävdande än gippicepsen. Det märker jag på våra fiskar.
Den ena ancistrusen är äldst och han är pappa till resten av ancistrusarna. För några år sedan blev det ancistrusyngel hela tiden och ett tag hade vi över 30 växande ungar. Tyvärr drabbades alla fiskarna av vita pricksjukan vilket resulterade i att alla malarna förutom 6 av dom dog.. Men de som överlevde lever än idag och är mycket friska.
Här nedan följer bilder på några av fiskarna.
Bild 1: gibbiceps
Bild 2: min scalare
Bild 3: en ancistrus
Bild 4: mammas scalare
Kramar// carro
