Historien om katten Morriz
Det hela började egentligen med att min familj ansåg att vi skulle skaffa ytterligare en katt, som sällskap åt gammeldamerna Lisa och Månssan (15 & 10 år gamla). Sagt och gjort, vi skaffade en söt 8 månaders kattpojke som vi gav namnet Lucas. Jag kommer berätta mer om denna kille en annan dag för det finns så mycket att berätta om honom att jag inte skulle bli klar tills imorgon om jag började skriva om honom nu. Men iaf, han är svart/vit med fördelningen ca 50/50.
När Lucas hade bott hos oss några veckor märkte vi att han inte riktigt blev accepterad av gammeldamerna. Därför bestämde vi oss för att skaffa en till katt, en liten kattunge. Just då hade min kusin en kull med tre jättesöta grå-vita kattungar. Vi tingade den ena långhåriga hanen och vi skulle få hem honom i mitten av november. Tiden gick, och vi längtade och längtade efter vår lilla sötnos..
Men så en morgon, 4 november, när jag skulle hoppa in i duschen knackade mamma på dörren och det enda jag uppfattade var att hon sa "två Lucas". Ja, då tänkte jag att mamma säkert börjat se i syne eller nåt. Men nej då, där utanför vår ytterdörr satt en så söt liten hankatt och frös så han skakade. Han var så otroligt lik Lucas vid första anblicken att jag förstår min mammas reaktion. Stackars killen var så mager att han knappt kunde gå och han hade knappt någon energi alls i kroppen. Vi tog in honom och gav honom mat (Har aldrig förr sett en katt äta så hetsigt!) , vatten och jag gav honom även avmaskning.
Vi beslutade att hålla honom inne tills vi hittade hans ägare. Men det har vi fortfarande inte gjort, 2 månader efter att han kom hit..
Lucas t.v & Morriz t.h ,, ganska lika eller hur?
Nu har Morriz lagt på sig i vikt och fullkomligen sprudlar av energi! Det är så roligt att se att han mår bättre nu. Nu är han ute större delen av dagarna och inomhus på nätterna. Han har ett halsband på sig med mina kontaktuppgifter så att hans "riktiga" ägare kan få kontakt med mig om Morriz bestämmer sig för att gå hem till sitt rätta hem igen. Men denna kille verkar aldrig lämna vår trädgård.. Han verkar trivas här, så han kommer få stanna för alltid om han själv vill, eller iaf tills hans riktiga ägare hittas.
Vi vet inget om hans ålder eller bakgrund, men jag själv gissar på att han är 5-6 år eftersom hans tänder inte är jättevita men inte heller dåliga. Men svårt att gissa..
Han är kastrerad, så någon matte/husse har han ju haft någon gång. Ej öronmärkt och hade inget halsband på sig.
Hur gick det då mellan Lucas och Morriz? Ja, eftersom vi tog hand om Morriz så avbokade vi kattungen vi hade tingat. Vi kände att det var viktigare att ta hand om denna kille än att ta hand om en kattunge som redan är högt älskad och som skulle få stanna hos uppfödaren om inget bra hem hittades.
Morriz och Lucas har blivit bästa vänner och gör allt tillsammans, det är så roligt att se tycker jag!
Och Morriz är världens mysigaste katt som älskar att kela.
Älskade Morriz :) <3
När Lucas hade bott hos oss några veckor märkte vi att han inte riktigt blev accepterad av gammeldamerna. Därför bestämde vi oss för att skaffa en till katt, en liten kattunge. Just då hade min kusin en kull med tre jättesöta grå-vita kattungar. Vi tingade den ena långhåriga hanen och vi skulle få hem honom i mitten av november. Tiden gick, och vi längtade och längtade efter vår lilla sötnos..
Men så en morgon, 4 november, när jag skulle hoppa in i duschen knackade mamma på dörren och det enda jag uppfattade var att hon sa "två Lucas". Ja, då tänkte jag att mamma säkert börjat se i syne eller nåt. Men nej då, där utanför vår ytterdörr satt en så söt liten hankatt och frös så han skakade. Han var så otroligt lik Lucas vid första anblicken att jag förstår min mammas reaktion. Stackars killen var så mager att han knappt kunde gå och han hade knappt någon energi alls i kroppen. Vi tog in honom och gav honom mat (Har aldrig förr sett en katt äta så hetsigt!) , vatten och jag gav honom även avmaskning.
Vi beslutade att hålla honom inne tills vi hittade hans ägare. Men det har vi fortfarande inte gjort, 2 månader efter att han kom hit..
Lucas t.v & Morriz t.h ,, ganska lika eller hur?
Nu har Morriz lagt på sig i vikt och fullkomligen sprudlar av energi! Det är så roligt att se att han mår bättre nu. Nu är han ute större delen av dagarna och inomhus på nätterna. Han har ett halsband på sig med mina kontaktuppgifter så att hans "riktiga" ägare kan få kontakt med mig om Morriz bestämmer sig för att gå hem till sitt rätta hem igen. Men denna kille verkar aldrig lämna vår trädgård.. Han verkar trivas här, så han kommer få stanna för alltid om han själv vill, eller iaf tills hans riktiga ägare hittas.
Vi vet inget om hans ålder eller bakgrund, men jag själv gissar på att han är 5-6 år eftersom hans tänder inte är jättevita men inte heller dåliga. Men svårt att gissa..
Han är kastrerad, så någon matte/husse har han ju haft någon gång. Ej öronmärkt och hade inget halsband på sig.
Hur gick det då mellan Lucas och Morriz? Ja, eftersom vi tog hand om Morriz så avbokade vi kattungen vi hade tingat. Vi kände att det var viktigare att ta hand om denna kille än att ta hand om en kattunge som redan är högt älskad och som skulle få stanna hos uppfödaren om inget bra hem hittades.
Morriz och Lucas har blivit bästa vänner och gör allt tillsammans, det är så roligt att se tycker jag!
Och Morriz är världens mysigaste katt som älskar att kela.
Älskade Morriz :) <3
