Nattens stjärnor
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Hur hittar man de rätta orden?
Hur uttrycker man en känsla av ensamhet? Som om allt och alla i hela världen gör allt för att låtsas som om man inte finns.. Det är inte så, I know.. Men ibland kan det kännas så..
Ikväll är en sådan kväll då jag (tyvärr) funderar en hel del kring allt, om livet, kärleken och framtiden. Varför finns jag, finns det någon stans där jag hör hemma? Kommer jag någonsin hitta "den rätte"? Kommer jag få en fast anställning någon gång, och i så fall inom vad? Alla dessa tankar ger mig sådan panik, det förstör min själ och river sönder mitt hjärta totalt.
Ibland känner jag mig som en liten fågel med brutna vingar - jag vill flyga fri men det går inte. Jag är nog förevigt fast i dessa tankar.
Nattens stjärnor glimmrar på himlen. Jag ser en stjärna falla och ger en önskan, en önskan om en förändring i mitt liv. Det ger mig lite hopp om framtiden..
Hoppet är det sista som överger en, sägs det.. Men när till och med självaste hoppet håller på att rinna ur händerna som vit sand, vad finns då kvar?
